Veckans bekännelse
Det är vansinnigt, det vet jag själv.
Men när känslorna tar över mig och skymmer verkligheten för mina ögon kan jag inte låta bli.
Det lilla "beroendet" hoppar fram när min hjärna mår dåligt.
Vill absolut inte påstå att jag är beroende!
Det kan gå veckor, månader utan att jag ens tänker på det.
Men så fort känslorna kommer farande så kommer denna längtan.
Jag behöver inte ens vara depp för att det ska behövas.
Och känslan kommer inte bara när negativa känslor kommer.
Även glädjen kan ta över min kropp ibland.
Och då behövs något som dämpar alla dessa känslor.
Jag vill bara spy för att jag vet att jag gjort fel.
Skadat min kropp.
Men ibland är det de enda som kan få mig att tänka klart.
Ibland blir det visserligen rena motsatsen.
Men för det mesta så försvinner all smärta och alla tankar för en stund.
Klart bättre än en fylla.
Alcohol får jag bara ont i magen av.
klarar inte av det på samma sätt längre.
Ända sen i 8an så har jag varit med.
Inte gjort det själv, men varje rast så följde jag med kompisarna ut.
Försökte att hålla mig en bit bär ifrån för att inte påverkas själv, men efter att antal månader orkade man inte bry sig lika mycket.
På senare dar började man förstå att det va minst lika farligt som att själv röka.
Efter att ha provat en gång, lovade jag mig själv att inte fortsätta.
Men det löftet är det inte många som kan hålla.
Inte heller jag.
Jag kommer aldrig att bli heltids rökare.
Men vissa gånger kan jag bara inte låta bli.
Everything can be sexy...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar