Äntligen har jag lyckats kolla klart på den...
Det bästa jag nånsin har gjort tror jag...
Och ändå blev jag depp...
Eller jag vet inte...
Kanske inte depp
Men jag kände att jag har för mkt rädsla i mitt liv, så jag hade nästan hällre valt att få uppleva det som hon i filmen fick uppleva...
Än att ha ett så meningslöst liv som mig.
Hon hade samma rädslor som mig i början, enda tills hon blir tillfånga tagen och torterad.
När hennes rädslor försvinner, finns bara de verkliga rädslorna kvar.
A life behind a mask...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar