Nu kommer rädslan och nervositeten tillbaka...
Känns bara fånigt att vara rädd för att träffa den man älskar...
Jag vet ju hur det gick i söndags...
Men jag tänker inte göra samma misstag igen!
Försöka iaf...
Jag är som sagt inte så lätt att förstå sig på...
Nu ska jag snart fara iväg till Arne och hjälpa honom köra Baronen och sen rida Majsan en vända, får se hur det går idag.
Sen ska väl jag och mamma bort och hämta spån oxå...
Får se hur länge jag står ut att vara i hennes närhet utan att bli helt förstörd...
När hoppet bara lever pga ens fantasi och inte på verkligheten... är det dax att ge upp då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar